Växjös historia

Växjö är en gammal stad med en rik historia. Redan år 1170 blev staden biskopssäte och lockade mängder av pilgrimer.

Växjö är en gammal stad med en rik historia. Redan år 1170 blev staden biskopssäte och lockade mängder av pilgrimer. Enligt legenden kom missionären Sigfrid från England till staden som den förste budbäraren av kristendomen till Sverige. Det var Sigfrid som låg bakom byggandet av den första biskopskyrkan i landet, just i Växjö.

Sina stadsrättigheter fick staden ett par hundra år senare, i februari år 1342. Det var den dåvarande kungen, Magnus Eriksson, som gav staden rättigheterna. Bebyggelse och befolkning har dock funnits i området sedan början av 1000-talet även om det inte var civiliserat som en stad redan då.

Under medeltiden var Växjö, precis som majoriteten av andra svenska städer under den här tiden, en väldigt liten stad eller by. Orten bestod mer av en grupp närliggande gårdar som samarbetade i vissa saker. Det var under lång tid bara något hundratal personer som bodde där Växjö idag ligger. Orten växte dock befolkningsmässigt under vinterhalvåret. När sjöarna runt Växjö frös till is under de kalla månaderna, var det ofta marknader med försäljning på sjöarna, vilket gjorde att många tillfälligt bosatte sig i staden.

På 1400-talet byggdes en befästning åt biskopen strax utanför staden, Kronobergs slott. Slottet hade under 1400- till 1600-talen en viktig försvarsfunktion i att skydda staden och frakter till och från staden från attacker. Staden låg invid de stora handelslederna och vid insjöar med mycket handelstrafik vilket lockade många rövare. Kronobergs slott har gett namn till länet Kronoberg, där Växjö är residensstad. På andra sidan Växjö byggdes Bergkvara slott för att försvara staden från danska attacker.

Trots de båda skyddande forten blev staden, på grund av sitt utsatta läge, ofta attackerad. Mellan 1200- och 1600-talen var staden under attack upprepade gånger och genom åren har staden även varit utsatt för ett flertal bränder.

Danska gränsen gick precis utanför staden under många hundra år vilket även ledde till att staden var en viktig plats för gränshandel mellan Sverige och Danmark. Således växte staden fram som en viktig handelsstad med en del danska influenser. Stadens planering är av klassisk 1600-talsstil med rutnätsnitt. Emellertid finns inte mycket av stadens ursprungliga bebyggelse kvar på grund av ett antal förödande stadsbränder. År 1658 skedde den största branden i stadens historia då allt väster om Guldsmedsbäcken strök med. Den senaste stora branden skedde år 1843 och förstörde stora delar av den gamla bebyggelsen. 80 av gårdarna i staden brann upp och drygt tusen personers hem gick upp i rök. Som väl var klarade sig kyrkan och den närliggande bebyggelsen och biskopskvarteret från branden.

Efter branden år 1843 växte en ny stad fram i empirestil. Det flesta byggnaderna från den tiden försvann dock med rivningar under 1960- och 70-talen när det svenska folkhemmet och miljonprojekten började ta fart.

Under den tidiga industrialismen på 1800-talet var Växjö fortfarande en relativt liten stad. Närliggande Jönköping växte istället fram som en stor industristad i området medan Växjö stod relativt still. Under nödåren under senare delen av 1800-talet påverkades staden mycket av utvandringen och många valde att lämna Växjö.

Växjös utveckling började istället ta fart under andra halvan av 1900-talet. Under 1960-talet ökade befolkningen med mer än 100 procent, från dryga 15 000 till 37 000 invånare i staden. Nya industrier flyttade till Växjö och näringslivet började ta fart. Under 1960-talet började även staden sin resa mot att bli en universitetsstad. De första stegen togs år 1967 när det beslutades att Växjö skulle få en filial till Lunds universitet. Tidigt började utvecklingen mot ett eget universitet och en fullskalighet som studieort. 1977 blev Växjö en egen högskola och drygt 20 år senare fick högskolan universitetsstatus. År 1999 invigdes stadens egna universitet.

Namnet Växjö kommer från en gammal marknadsplats som låg där staden idag är belägen. Marknadsplatsen låg nämligen vid en sjö där två vägar möttes. Den kallades därför för vägsjö som sedermera blev Växjö.